När Lev Tolstoj utgav romanen Kreutzersonaten 1890 väckte den stor uppståndelse och livlig debatt. Läkarna reagerade kraftigt på Tolstojs anklagelser. Den ortodoxa kyrkan tog allvarligt avstånd från författarens idéer om äktenskapet och den köttsliga kärleken.
Kreutzersonaten är ett av vittnesbörden om hur Tolstojs författarskap förändrades efter Krig och Fred och Anna Karenina. Hans prosa har förlorat sin episka karaktär, den har blivit nyktert realistisk, spänd och dramatisk. Hjältarna kommer ur en annan miljö än tidigare och Tolstoj är inte längre intresserad av att teckna fullödiga karaktärer, han söker istället skildra sina gestalters existentiella situation.
Översättning: Lars Erik Blomqvist.

Kritiken av dubbelmoralen och cynismen i det tsaristiska Ryssland och av den officiella kyrkans falska och hycklande religiositet träffade mitt i prick: boken fick, det bestämde höga vederbörande, bara tryckas i författarens samlade verk (1890); en separatutgåva kom först tio år senare. Då hade Tolstoj redan exkommunicerats av den Heliga Synoden och kommit på kollisionskurs med det politiska etablissemanget.
Bengt Jangfeldt i Aftonbladet 4/11 1978