Ett lättare sinne kom över migett lättsinnedet jag inte känt förut

idag vill jag bara skriva om livetdöden blev ett ord som föll bort i hanteringen

Lennart Sjögrens dikter utspelar sig i ett lantligt landskap som är omedelbart igenkännbart. De är språkligt enkla och hämtar ofta sina bilder från bondesamhället. Men samtidigt söker de hela tiden efter svar på de stora livsfrågorna.

I hans tidigare författarskap dominerade en mörk livskänsla. ”Slakthuset” blev en symbol för livet: alla äter alla, såväl djur som människor. Men i hans senaste diktsamlingar, och inte minst Den stora munnen, är tonläget ett annat.

I en av dikterna där utgår från ena hållet ett ljus av stark ondska och från det andra ett ljus av godhet, ”svårare att namnge / betydligt svårare än det andra”. Ända är det dessa ögonblick av ljus som Lennart Sjögrens nya dikter söker och tar emot. I en annan dikt skriver han att vi reser med våra drömmar som segel – av dem gör vi ett förseglat brev vars innebörd vi knappt förstår men som ändå är vår tröst. Ingenting i livet är lättköpt, men det finns ”någon gång / en frid / som endast stenarna och de tidigt döda / kan föreställa sig.”