Lennart Didoffs skrivande hämtar även i denna nya bok sin inspiration från händelser som etsat sig fast i hans medvetande, nästan likt ett fotografi. Hans bildmässiga tänkande ger skrivandet en särskild dimension. I den här boken gestaltar han betydligt fler specifika händelser och möten än i de tidigare böckerna. Minnet av dessa händelser är på ett medvetet sätt gestaltat i ett kristallklart ögonblick – som att se in i ett prisma, möjligen från en polygonen i en bergkristall. Där inne i prismat finns det bevarat, för evigt och när de hänger bredvid varandra så här möter läsaren en minnets kristallkrona, på det sätt som inte minst tidiga hågkomster plötsligt träder fram med en ny klarhet senare i livet. Vi får läsa om en gemensam resa för mor och son till ön Capri 1958, för mamma Fanny var det den första utlandsresan och den första gången som hon smakade ett glas vin. Det är 63 år sedan och bilden av modern och glaset med jungfruligt italienskt rödvin är en sådan händelse som nu blir ännu starkare. Året innan mötte han kompositören och musikern Åke Hermansson på samma ö. Här har Hermanssons toner dröjt sig kvar. ”I min musikhjärna finns egendomligt nog en koppling till Philip Glass, …i hans långsamma sökande tonslingor.” skriver Lennart. Inte bara bilder och smaker kan kapslas in i ett prisma. Även ljud och inte minst musik kan utlösa precisa minnen, redan innan första ackordet tonar fram. Den som lyssnar vet vad som ska komma och är tonerna starkt förknippade med en specifik händelse kastas man alltid tillbaka till samma punkt inne i prismat. Denna bok är ytterligare ett bidrag till att förstå hur Lennart Didoffs konstnärskap utvecklats till den punkt där det är idag. Den nära kopplingen mellan ord och bild, eller kanske snarare bild och ord är prismats centrum. Björn Sandmark