Hans stod ensam på gården där han hade bott de senaste tio åren. Flaggan var hissad på halv stång och han hade åter igen blivit lämnad åt sitt öde. Vad skulle han ta sig till och vart skulle han ta vägen? Han hade inget annat val än att ge sig iväg utan mål för där fanns det inget mer för honom att hämta. Men trots allt hade Hans en god tro på människan. De hade varit snälla de han hade bott hos. De hade lärt honom att det var viktigt med hårt arbete och att visa respekt för sina medmänniskor. Det skulle man komma långt med. Mycket snart skulle han möta på det unga paret från Ljugarn och de tog emot honom med öppen famn och allt ljusnade åter för Hans och han kunde ta sina första stapplande steg in i vuxenvärlden.
Men snart skulle mycket förändras. Den unge naive pojken förvandlades så sakteligen till den vackra välbyggde mannen med de mörka djupa ögonen. Kvinnorna samlades runt honom och han kunde inte förstå varför de reagerade som de gjorde. Det hela ledde till en handling som skulle ödelägga hans framtid för alltid.