Huvudpersonen Jussi Poppo var författarens morfar. Strax innan han skulle fylla arton, tvingades han lämna sitt hem i Ingermanland. Med tiden blev han signalspanare vid den finska underrättelsetjänsten. Under Operation Stella Polaris i september 1944 tvingades han återigen på flykt, denna gång till Sverige. Nu följdes han av hustrun Helena och två barn.

Ett av barnen har översatt sin fars finska text till svenska som författaren sedan har skrivit rent. Under skrivarbetet kom författaren att känna en stark samhörighet med Jussi Poppo, denne överlevare som av någon anledning bestämde sig för att avsluta sitt liv. Men innan dess ville han ge sina barn en inblick i sitt liv. Kanske ville han också rentvå sig, kanske förvissa sig om att hans hustru inte skulle få sista ordet. Helenas sanning såg nämligen ut på ett helt annat sätt.

Romanen Ingermanland finns inte längre är en levnadsberättelse som slagit följe med fiktionen, ett samarbetsprojekt mellan en död morfar och hans barnbarn.