Viktor står lutad mot muren utanför den nya skolan. Redan första lektionen är klasskompisarna dömande och frustrerade över att han tappat sina ord. Den stunden bestämmer sig Viktor, eller snarare något inom honom, att han inte ska prata utanför hemmet. Men hur skaffar man kompisar utan att prata? Genom att hänga med Palle som ber Viktor stå i mål på fotbollen? Genom att cykla i backarna med granntjejen Sanna?

Viktor utsätts för öknamn, knuffar i matsalen, till och med hot mot sin lillasyster. Läraren suckar och fnyser åt honom. Att vuxna borde veta bättre verkar inte riktigt stämma. Om Viktor bara kunde göra sig själv annorlunda än vad han är skulle de kanske inte reta honom ... eller?