I den här boken utgår vi från att sökandet efter samexistens, gemensamt ansvarstagande och jämlikhet är viktigare än någonsin. Vi kallar detta skapande av sammanhang för konvivialitet och vi möter det i arbetsliv, konst, litteratur, på museer, i aktivism och fritidsverksamheter. Det kan vara en tröttsam uppgift att skapa konvivialitet samtidigt som det kan finnas en stor glädje i att göra just det.



Att (lära sig att) leva tillsammans är den mest nödvändiga strategin för människor och för planeten. Det är också den svåraste utmaningen. En rad feministiska forskare/aktivister talar om global omsorg eller ömsesidigt beroende. Vi talar om görande av konvivialitet, för att fånga den vardagspraktik och den utopi som skapar ett vi utifrån vad som är det gemensamma och behöver vårdas: människor och naturen. Ett vi som ifrågasätter gränsdragning mellan människor utifrån föreställda biologiska, etniska, religiösa och nationella skillnader. Vi talar också om hopp, ett hopp som skiljer sig från aningslös optimism och från passiviserande pessimism.



Med utgångspunkt i skilda teman som solidaritet, regnbågsflaggan, klimat, jämställdhet och identitetspolitik lyfter vi i boken fram perspektiv, begrepp och metoder för att kunna utforska och reflektera över görandet av konvivialitet och det som hindrar eller hotar dess tillkomst.



Lena Martinsson (red.) är professor i genusvetenskap och docent i etnologi vid Göteborgs universitet.

Diana Mulinari (red.) är professor i genusvetenskap vid Lunds universitet.

Linda Berg är fil dr i etnologi och docent i genusvetenskap vid Umeå centrum för genusstudier, Umeå universitet.

Hanna Bäckström Olofsson är fil.dr i genusvetenskap och postdoktor i folkhälsa vid Umeå universitet.

Pia Laskar är fil.dr i idéhistoria och docent i genusvetenskap.

Mikela Lundahl Hero, fil. Dr i idehistoria, lektor vid Globala studier, Göteborgs universitet.

Cathrin Wasshede är docent i sociologi vid Institutionen för sociologi och arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet.