Varje teaterföreställning äger rum på en bestämd plats vid en bestämd tidpunkt. Den är som händelse unik och kan alltså inte upprepas. Den omfattar scenen och salongen med precis de artister och de åskådare som finns där just då. Dessa enkla konstateranden utgör grunden för den här boken där femton teaterforskare analyserarar femtio års teaterhändelser.
"Vi har velat spänna bågen från pojkäventyrens och frihetens vindar till framtidens teater, från studenterna i Lund till operaentusiasterna i Norrland, från det institutionaliserade avantgardet till de fria gruppernas institutionalisering", skriver Willmar Sauter, professor i teatervetenskap, i sitt förord.
Boken har kommit till för att manifestera att dåvarande Stockholms högskola för femtio år sedan fick den första teaterprofessuren i Norden. Vid teatervetenskapliga institutionen har under årens lopp bedrivits mycket framgångsrik forskning och det sades nyligen att den "visar att Sverige är närvarande i den uppmuntrande nytändningen, som just nu sätter sin prägel på den internationella teaterforskningen"( Leif Zern i DN 28.1.96).
Femton forskare har bidragit med lika många essäer, vilka delats upp i fyra avdelningar. I den första avdelningen, "Forskarens minne", tas upp några minnesvärda föreställningar, bl a Dramatens uppsättning av Peter Weiss’ Mordet på Marat och Unga Klaras Medeas barn. Nästa avdelning kallas "Forskaren i rörelse". Där rör sig författarna fritt mellan så vitt skilda företeelser som kinesisk teater, balett och teaterskvaller. Just skvallret på en teater är en viktig informationskälla, framhåller Marika V Lagercrantz.
Den tredje avdelningen heter "Föreställningarnas minne" och handlar om teaterlivets minne, om traditioner som "sitter i väggarna". Bl a har Göran Gademan följt en svensk nationalopera från det sena 1800-talet till en nyuppsättning på Norrlandsoperan. Gunnel Bergström skriver om när Barberaren, Figaro och Don Juan slog knockout på radikalerna i Göteborg.
Det sista avsnittet kallas "Det fiktiva, det ursprungliga" och tar upp bl a manligt och kvinnligt i teaterns värld. Det är bara under de senaste hundra åren som kvinnoroller spelats av kvinnor, medan män har spelat dem i tvåtusen år.
Bokens femton författare är alla lärare och/eller doktorander på Teatervetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet. Många av dem har också varit verksamma som regissörer, författare, skådespelare eller dansare.
