Tant Nea verkar ganska vanlig. Hon vattnar pelargoner och bjuder på kex. Men om du tittar närmare kanske du undrar varför hon har så rynkiga öronsnibbar ...

Såna blev de då hon bar Maharadjans diamantörhängen i Burmanesh år nittonhundratrettiofyra. På den tiden lystrade hon till namnet Zabira Finjang och hon dansade i pinglande, knallgula byxor.

Onkel Gunnar verkar ganska vanlig han med, men om du tittar på hans händer ser du att de är täckta av bruna fläckar ...

De fläckarna är från tiden då han levde som konstnär i Wratizluschka. Han kallade sig Filemon Sachs och han målade suset och duset, och framför allt primadonnorna.

Det här är den sanna historien om vad som hände före Gunnar fick tjänst på skatteverket och Nea blev bokförare. Det är också en berättelse för alla barn som någon gång känt en tant eller farbror med många rynkor. Och naturligtvis en berättelse för alla dem som har levt livet.

Lena Frölander-Ulfs text och illustrationer låter det vådliga och vilda möta vardagen. Det är ömt, klokt och roligt.