I denna avhandling tar författaren upp ett par klassiska försvararproblem, nämligen om man kan försvara en person som är misstänkt för att ha begått ett fasansfullt brott och om man som försvarare reservationslöst bör följa klientens instruktioner och önskemål.

Som ett hjälpmedel för att besvara frågorna ställer författaren upp två idealtyper. Den ena idealtypen är vapendragaren, en extremt klientcentrerad advokattyp, och den andra än vägvisaren, som är mer rättsordningsorienterad och kalkylerar även med sin egen moraluppfattning.
Problematiken belyses i boken genom att idealtypernas handlingssätt och argument analyseras mot bakgrund av dels grundläggande idéer om hur en god försvarare bör vara, dels en grundlig beskrivning av gällande rätt rörande försvararuppdraget. Historisk utveckling och utländsk doktrin, främst amerikansk, beträffande god advokatsed, bildar viktiga utgångspunkter för bokens idéinnehåll.