Ben Raphilo var en man som kunde vika ihop sig själv och stoppa in sig i en påse. Han var en av hundratals personer som åkte runt i 1800-talets svenska städer och erbjöd några ögonblicks förundran ett magiskt avbrott i det vanliga livet. Underhållarkulturen som han var en del av hade särskilda förutsättningar. Vi kan i boken bekanta oss med underhållningsgenrer såsom magi, menagerier, panoramor, vaxkabinett och akrobatik och får en överblick över den förunderliga värld som var 1800-talets underhållning.
Med utgångspunkt i annonser i svensk press undersöker Leif Runefelt hur marknaden för förundran såg ut i Sverige. Han vill visa att aktörerna stundom kunde åtnjuta en ganska hög status och uppskattas, inte bara av marknadspubliken utan också av städernas borgerskap. De här konstutövarna var oftast verksamma på marknader men de var inga enkla marknadsgycklare utan skickliga yrkesmän och yrkeskvinnor som lika gärna kunde uppträda i rådhusen. Genom sin förmåga att med sina egna kroppar, djur eller föremål visa upp företeelser som gick långt bortom småstädernas vardag lyckades de locka både hög och låg i ett land på tröskeln till det moderna.