1800-talets första hälft var en tid av snabb omvälvning. Utvecklingen på landsbygden präglades av en kraftig befolkningstillväxt. Det sociala landskapet ritades om. Det gamla hierarkiska ståndssamhället stod under avveckling, och medan många inom allmogen fick det svårare uppstod ett välbärgat skikt bland bönderna, medvetet om sin ekonomiska betydelse och aktivt i att manifestera den, i politiken, i livsstil, i inflytande i lokalsamhället. Hur kunde de grupper i samhället, vars ställning och välstånd i hög grad vilade på den gamla samhällsordningen, under en sådan omvandling försvara sin ställning? I denna bok visas hur de agrara herrskapen iscensatte den svenska landsbygden utifrån en tydlig rollfördelning, där de själva stod för ordning och utveckling medan allmogen passiviserades eller framställdes som trög, lastbar och skör i behov av skydd, om inte från andra så från sig själv. Källmaterialet är de svenska ortsbeskrivningarna. De hade som uppgift att försvara en värld av hierarkiska rollfördelningar och privilegier. I den idyll som där utmålas finns inget av den modernitet, den framåtanda, den urbanitet, som vi gärna förknippar med 1800-talet. Tvärtom är herrskapen genom ortsbeskrivningarna bland de sista att aktivt använda en förmodern ordnings flertusenåriga idévärld.