Efter åttio års varaktig fred och ökande välstånd, grundad på en konsekvent neutralitetspolitik, tvingades den danska monarkin vid 1800-talets början ofrivilligt genom ett par bryska engelska överfall mot huvudstaden Köpenhamn in i Napoleonskrigens vansinnespiruetter. Därmed inleddes en halvsekellång olycksperiod, under vilken riket förlorade i runda tal 90 procent av sitt landområde och hälften av sin befolkning! I själva verket hotades landets hela existens upprepade gånger av den framväxande militärmakten Preussen/Stor tyskland, där man såg den jylländska halvön som ett naturligt tyskt territorium. Nere i Berlin formulerades denna uppfattning tidigt av sagobrodern Jacob Grimm: När det stora [tyska] förbundet har bildats, varför skulle då inte den motsträviga jylländska halvön läggas till det fasta landet? Så snart Tyskland reorganiserar sig, kan Danmark omöjligt bestå som förr. Med den aggressiva grannen i söder och med Danmarks geografiska läge som Östersjöns grindvakt lades obevekligt landets öde i händerna på världens stormakter. Jämfört med Sverige, som under samma långa tidsrymd haft ostörd fred, har detta självfallet inneburit fundamentala skillnader i broderfolkens erfarenhetsbakgrund. För en nyanserad förståelse och bedömning av våra olikheter är det således angeläget att man, såväl öster som väster om Kattegatt, skaffar sig kunskaper om vad som å andra sidan skett. Denna jylländska krönika som spänner över sex släktled (1797- 1947) berättar i det syftet främst för en svensk läsekrets några av historierna om en halvö, två städer, tre författare och fyra krig.