Boken handlar om begreppen "majoritetsdemokrati" och "samarbetsdemokrati". Innebär det att majoriteten bestämmer eller att alla är med och styr? Vad menar vi när vi använder ordet "demokrati" egentligen?

Förändringarna i världen efter 1989 gör att det finns andledning att ställa den frågan på nytt. Murens fall har inte bara påverkat den internationella politiken, även inrikespolitiken har påverkats. Den ryska kommunismen hjälpte de västerländska demokratierna att behålla sin vitalitet och slå vakt om sina demokratiska institutioner. Nu när hotet inte längre finns kvar sker en försiktig, smygande förändring av de politiska spelreglerna. Resultatpolitik har blivit viktigare än de demokratiska formfrågorna.

Det är den gamla kritiken av demokrati som återkommer, den som fanns före det demokratiska genombrottet. Den är av annat slag än den vi har vant oss vid att möta från diktaturerna; med statsvetenskaplig distinktion ger kritiken uttryck för auktoritära snarare än totalitära böjelser. Den auktoritära attityden utmärks av viss pluralism, betydande apati samt ett slags underförstådd mentalitet att "inte bråka" snarare än av en allt behärskande, riktningsgivande ideologi. Det är denna mildare form av antidemokratism som nu vädrar morgonluft och som här skall belysas i ett antal essäer.

Leif Lewin är skytteansk professor i vältalighet och statskunskap vid Uppsala universitet.