Novellernas mästare Leif Larsson har gjort det igen, nu i sin femte bok Pratuför. I titelnovellen Pratuför liksom i de övriga fristående 21 novellerna kan det naturligtvis finnas något korn av sanning som berättelsen har byggts upp omkring. De allra flesta är dock helt och hållet produkter av författarens fantasi. Pratuför är kanske ett regionalt ord men betydelsen är ganska självklar ? en person som tycker om att prata mycket och länge. Som läsaren kan se i novellen Pratuför så kan en person som allmänt betraktas som fåordig betraktas som pratuför om han pratar lite mer än vad han brukar göra i vanliga fall. Den som lyssnar är inte heller så pratsam, men som lyssnare kan han lägga in de betydelser han vill i den andres fåordiga tal och föra dem vidare så som han har uppfattat dem. Under samtalets gång registrerar båda två det som händer runt omkring men nära på lika återhållsamt. Händelserna i många av berättelserna tilldrar sig bland några gårdar i en by i Norrbottens kustland. En del personer från författarens tidigare böcker återkommer här. Några noveller är allvarliga och gripande, andra är uppsluppna och glada.