Svensk skolundervisning präglades tidigt av en kritisk inställning till
judar och judendom. Bakgrunden kan spåras till den teologiskt motiverade
judefientlighet, som dominerat hela kyrkans historia. När skolan uppstod i
Sverige blev den integrerad med den lutherska kristendomen, företrädd av
den Svenska statskyrkan. Lutherdomen spreds framför allt via skolan, ett
förhållande som bestod ända fram till 1960-talet. En rad traditionella
judekritiska motiv återfinns i våra skolböcker judendom och judar
framställs som underlägsna kristendomen och de kristna, judendomen är i
bästa fall ett förstadium till kristendomen och i sämsta fall dess motsats.
Det är särskilt syndabocksmotivet, den så kallade deicidanklagelsen, som
dominerar i skolböckerna. Den innebär att skulden för Jesu död läggs på
judarna, ett motiv som på ett särskilt sätt har framförts i kyrkans
antijudiska förkunnelse allt sedan det första århundradet. Dessutom har de
latenta judefientliga motiven i en del läromedel kompletterats med
rasbiologiskt färgade uppfattningar. Det är även anmärkningsvärt att de
judekritiska motiven fortfarande går att finna i läromedel från 2000-talet.