Le Minh Khue skriver från ett Vietnam där en kvinna som närmar sig fyrtio räknas som gammal och där den som har några tusen dollar på fickan kan kalla sig förmögen. I tio noveller berättar hon här med en svart humor om kärleken och kriget, om pengar och girighet. Hon är en sparsmakad stilist med sinne för satir, när hon lika rättframt som märkligt vackert låter läsaren se rakt in i vitögat på Vietnamkriget och dess efterdyningar.

"Författaren Le Minh Khue fortsätter att utföra det uppdrag soldaten Le Minh Khue hade: att hitta de bomber som ligger dolda längs leden. Vi måste färdas vidare och gräva fram dem, identifiera dem, desarmera dem ibland, få dem att detonera ibland, och ibland jämna till marken för att läka ärren de efterlämnat. Hon låter oss aldrig glömma vad som ligger begravet i marken och var det ligger, och genom att göra det tar hon oss milt vid handen och föreslår vägar att fortsätta framåt."
ur Wayne Karlins efterord

Le Minh Khue (f. 1949) tog som femtonåring värvning i Vietnams folkarmé. De första åren av Vietnamkriget grävde hon skyttegravar, senare arbetade hon som krigskorrespondent. Novellen "Avlägsna stjärnor", som ingår i den här volymen, skrev hon när hon var nitton år. Det är en självupplevd skildring av unga flickor vid fronten. De är så unga, situationen så extremt farlig, livskänslan så förstärkt och framtiden så åtråvärd. Vad kan de göra annat än älska? Le Minh Khue har publicerat ett tiotal romaner och novellsamlingar, och har tilldelats Vietnams viktigaste litterära priser.