May-Britt växte upp i mörkaste Småland på en liten skogsgård som hennes mamma kallade, "världens ende."

-Jag kunde aldrig drömma om att jag en dag skulle bo i Klippiga bergen, i Colorado, skrattar hon. Men drömde gjorde hon och dessa drömmar förde henne längs en väg kantad med glädje och skratt, sorg och tårar, äventyr och spänning.

Hon drömde om att utbilda sig till sjuksköterska, men när mamman dog fick hon återvända hem för att sköta sin sjuke far, fem yngre syskon och gården.

Hon drömde om äventyr och var en av de första som reste med flygplan till USA där hon hittade arbete, köpte sig en bil och körde tvärs över landet. På väg hem till Sverige i juli 1956 tog resan plötsligt slut då fartyget hon reste med kolliderade med Andrea Doria. Medan Andrea Doria sjunk ner under vågorna bogserades MS Stockholm tillbaka till New York.

Hon drömde om kärlek och fann den på Kaliforniens Highway 101. Hon färdades norrut i hög fart tillsammans med en vännina när de fick syn på två snygga killar i en annan bil. Killarna följde efter flickorna in till en bensinstation där de frågade om de ville följa med och fika någonstans. Mer än 50 år senare är May-Britt fortfarande lyckligt gift men mannen hon träffade där vid vägkanten i Kalifornien.

Hon drömde om framgång och började tidigt som entreprenör. Hennes först kronor tjänade hon av sin mormor som köpte blodiglar för att lägga på sina svullna ben. Som ung flicka köpte on fisk, paketerade om det och sålde till grannarna. Hon plockade bär och sålde till lanthandlaren. Denna entreprenörsanda tog hon med sig till USA där, tillsammans med sin man, började köpa fastigheter, som de reparerade, hyrde ut eller sålde. Nu pensionär, ser hon tillbaka på framgång och misstag, på en karriär som varit, minst sagt, händelserikt.

Detta är berättelsen om en flicka som vägrade sluta drömma trots motgångarna i livet. Det är en berättelse om beslutsamhet och strävan, om kärlek, skratt och om Guds nåd och godhet.