Diktsamlingen bjuder på lovsång till fantasins skapande kraft, känslan av helighet inför vårens under, självrannsakan och kärleksförklaringar. Dikterna erbjuder en stor spännvidd: från färgprakt till gråhet, från mörker till ljus, från fanfarer till stillhet. Det finns många mörka skuggor, men turerna in i mörkret får ljuset att lysa än klarare. Några dikter talar om en smärta som man önskar att man inte kände igen, andra om en glädje man vill vara ett med. Som en röd tråd genom dikterna går tron på det vackra och det goda. Ibland finns det där i överflöd och allt man behöver göra är att se det, känna det. Ibland skymtar det som en möjlighet bortom det svåra, kanske till och med som ett löfte. Och ibland talar dikterna om möjligheten att vara den goda kraften, att vara den som ger hopp.




Diktsamlingen har tre delar, var och en med sin karaktär och sina stämningar. Första delen handlar mycket om lyssnande, om betraktande, om upplevelser. Jaget sveps in i en virvel av musik, blommor, andning, närvaro och tankeflykt. Andra delen är betydligt mörkare. Flera av dikterna skildrar en natur som håller på att gå under. Det är berättelser om att i sorg och vanmakt ändå försöka rädda och hjälpa naturen. Men striden förs också på det personliga planet. I den tredje delen är vi tillbaka i ljuset. Livet blir enkelt, världen är din och det är självklart att äta brödsmulor tillsammans med koltrasten.