Bortom alla kända världar i en egen fjärran ände av den avkrok som numera brukar kallas för Karelen, låg för nästan obegripligt länge sedan Kalevala, denna vitt berömda bondebygd med sina vilda vyer, sina väderbitna ideal och stolta traditioner.

Och i Kalevala, som var bygdens själva nav och navel, sammanstrålade en mångfald morska män och sturska damer, eneviga småviltsjägare och sega storgodsbönder, kompetenta kvinnotjusare och suveräna smeder. Men där bodde också vanligt folk med brister och förtjänster.

Och där levde de och levde som nu mänskor brukar leva, lugnt och strävsamt för det mesta, friskt och vågat mellan varven. Kanske livet inte var nån lottovinst men det var dagligt, ena dagen var det vår och sådd och plöjning på programmet, andra dagen var det kanske strul med nån i puberteten.