Skönlitteraturens ställning i skolorna och på biblioteken har diskuterats livligt under de senaste åren, samtidigt som larmrapporter om de ungas minskade läsförmåga och argument för och emot en litterär kanon engagerat litteraturkritiker, forskare och en läsande allmänhet.

Svenska Akademien medverkar, genom bland annat utgivning av klassiker, stöd till unga författare och till viktiga förmedlare av skönlitteratur, som forskare, svensklärare och bibliotekarier, till ett mer levande förhållande till språk och litteratur.

Vid ett symposium hösten 2013, initierat av priskommittéerna för Svenska Akademiens bibliotekariepris och svensklärarpris, diskuterades olika sätt att läsa och förmedla skönlitteratur. Tolv av de till symposiet inbjudna deltagarna bidrar i Om läsning och omläsning med uppsatser som ansluter till diskussionen.

Antologins bidrag är samlade under kapitlen Litteratur- och läshistoria, Läsning som minne och identitet, Läsa klassiker och Om läsbarhet. Medverkande författare är Gunnar D Hansson, Ingmar Lemhagen, Ingrid Elam, Gunnel Furuland, Daniel Sandström, Arne Johnsson, Britta Stensson, Ann Boglind, Kerstin Rydbeck, Jonas Ellerström, Annina Rabe och Anders Olsson.

Några citat ur bidragen:

"I böckerna kan vi tala med de döda och de med oss. Läsning håller vid liv. Läsning skapar också liv, eller får det att ta en viss riktning."

"En bra sak med äldre litteratur som minnesinstitution och minnesbank som kanon är att man kan få syn på vad som är nytt, eller rättare få syn på vad som en gång var nytt. På vad som en gång var farliga vätskor och som fortfarande kan vara det."

"Att läsa är inte alltid att läsa om, men att läsa en klassiker är och kommer alltid att vara det. Vad gör då följden av omläsningar med ett verk och vari ligger dess betydelse för oss som efterlevande?"