Den svenska industrin hade en guldålder under 1960-talet, men därefter har Sverige och hela västvärlden drabbats av ekonomiska bakslag och kriser. Dessutom har inte bara kapitalmarknaden utan också de stora industriföretagen internationaliserats och globaliserats. Kapitalets makt över arbetet har stärkts påtagligt, och inkomstfördelningen mellan arbete och kapital har på ett dramatiskt sätt förskjutits till den senare partens fördel. Konkurrensen om arbetstillfällena har hårdnat under 1990-talet, och arbetsgivarna ställer allt högre krav på flexibilitet, högre kompetens och andra anställningsformer än tillsvidareanställning, t.ex. projektanställningar, kortare vikariat samt egensysselsättning. Men måste vi acceptera otryggare anställningar? Är den höga arbetslösheten nödvändig? Innebär globalisering och internationalisering av ekonomin att kollektiva i meningen politiska lösningar inte längre gäller? Måste flexibilitet på arbetsmarknaden och på arbetsplatsen innebära att arbetsgivaren alltid bestämmer? I denna vetenskapliga men ändå lättillgängliga rapport, Den tredje industriella revolutionen, analyserar Lars Magnusson den ekonomiska utvecklingen i Sverige under de senaste decennierna. Han visar också att utvecklingen går att påverka, men det förutsätter realistiska bedömningar av hur den ekonomiska utvecklingen ser ut på sikt och vilka möjligheter denna ger. För att marknaden ska fungera på ett anständigt sätt krävs motkrafter. Politiken är en sådan kraft. Idag är det också en demokratisk överlevnadsfråga att globaliseringen inte tillåts bli något ödesbestämt som vi saknar inflytande över. Denna titel har tidigare givits ut av Norstedts men ingår numera i Studentlitteraturs sortiment.