Som ung litteraturvetare blev Lars Lönnroth känd för att vara en stridstupp. Han växte upp i en familj där strider och sorger hörde till släktarvet: hans far var historikern Erik Lönnroth, hans morbror Olof Lagercrantz, hans förfader Erik Gustaf Geijer. I sällskap med 1960-talsförfattarna genomlevde han stormiga studentår. Sedan han gjort sig omöjlig i det lärda Uppsala lämnade han Sverige och passerade genom dörrar till främmande världar som studentrevoltens Kalifornien, universitetsmarxismens Danmark och sagatidens Island. Efter återkomsten till Sverige på 1980-talet luttrad men fortfarande stridbar blev han professor i Göteborg, kulturchef på Svenska Dagbladet och ledare av stora litteraturhistoriska projekt. Detta är hans berättelse om ett händelserikt liv och möten med märkliga människor.