Det är vintern 2001. Genom ett snöigt Göteborg vandrar två varelser omkring utan att veta vart de är på väg. Han är medelålders nyskild, förvirrad. Hon är ung målinriktad, romantisk, ett barn av DDR-tidens Tyskland. Bägge söker de göra det rätta i livet, motsvara förväntningar och förhoppningar. glider tiden och platsen undan för dem och de faller på ett gungfly av lögner och misstankar de genomkorsar staden som Dante och Vergilius. Härvor av reflektioner projektioner och skuldkänslor spinner in dem i tillståndsdramaturgiska förvecklingar runt ett evigt hon och han. För att rädda sig blir flykten en nödvändighet och det meningsfulla i deras strövisa relation framträder först när spåren blivit nästan osynliga. Var det kärlek eller bara en famlande väg till livet? Förflutet blandas med nutid när minnesbilder tränger upp i den förälskade mannens hjärna. de irrar omkring tätnar skuggorna runt Vasaallén. De händelser som skall bli Göteborgskravallerna några månader senare framtonar som ett mörkt undergångsackord i en stad som blir alltmer undanglidande. språket löses upp och förlorar innebörd blir snön kall och grå för att slutligen rinna bort från stadens gator minnet beger sig till en annan plats. Lars Kromsten är lärare och författare. Han har tidigare arbetat som projektledare för olika litterära estetiska och sociala projekt runt Vasaallén och kultur och offentlig miljö i Göteborg samt nominerats till Göteborgs stads förtjänstmedalj. För närvarande är han konststuderande och verksam på akademin Valand.