CARL JOSEFSSON och hans yngste lillebror Vilgot blir ensamma kvar på den mellanstora gården. Tidigt flyr nämligen deras syskon bort från faderns domderande nävar. En djup stiltje inträder därför i det darrande ögonblick när gårdsägaren abrupt rycks bort från sitt rike. Först när Vilgot möter kärleken vaknar gården till ett nytt och helt annorlunda liv. Samtidigt sjunker Carl då in i ett allt tydligare bakvatten. Med en smärtsam oförmåga att uttrycka sin inre värld, eller ens förstå den, kommer han att leva hela sitt liv mera som tjänande dräng än som en jämbördig bror. Med sin inkännande kärlek och respekt för allt levande förblir Carl en ekologisk föregångsman långt innan detta ord ännu formats.