"Walk tog upp en pennkniv. Det är mycket enkelt, sade han. Han skar ett snitt i underarmen och höll fram såret mot Mark. Det gör ont, sade Walk, och det är obehagligt när bladet skär. Jag kan läka det på en timme och då ser du varken ärr eller skorpa. Men, sade han, jag har också lärt mig att göra såhär. Han höll såret över lågan på sin zippotändare. Det knastrade och luktade fränt när håret brändes av. Såret slutade blöda och framför Marks ögon slöts det, krympte samman tills att huden var slät och blek och utan märken."