Han bär troligtvis på en dödlig cancer. Lennart Westin öppnar aldrig svarsbrevet från läkarundersökningen.
Sedan de lade ner den sista lokala skolan i Väster Våla har han inget lärarjobb längre, utan försörjer sig på biodling och lever allt ensligare. Nu talar allt för att denna vår blir hans sista. Ett tydligt tecken är att hans hund inte vill vara hos honom längre.
Men så får han ett oväntat besök, som förändrar allt. Ingenting går längre att se med samma ögon.

LARS GUSTAFSSON föddes 1936 i Västerås. Han debuterade med romanen Vägvila [1957]. Romanen En biodlares död utkom första gången 1978. Enligt många är den hans vackraste text om livet, döden och människans roll. Denna nyutgåva är försedd med ett förord av Anders Olsson, författare, litteraturhistoriker och ledamot av Svenska Akademien.

»En biodlares död är en liten, kort roman. Men den innehåller mycket, skarpa naturiakttagelser, svindlande kosmiska perspektiv, skrönor som skulle göra Piraten grön av avund. Framför allt ger den ett ovanligt naket porträtt av en döende människa. Den är skriven med stor ömhet.« | Åke Leijonhufvud, Sydsvenska Dagbladet

»En biodlares död är ännu en seger för den konstnärliga enkelheten, reduceringen och avskalningen av alla krusiduller. Enkelt, lätt och musikaliskt som Haydn eller Mozart berättar Gustafsson om ett av de ämnen som berör alla.« | Bertil Palmqvist, Arbetet