Larsvegas är en vittnesskildring av en pojke som flyttat mellan olika fosterhem mellan åren 1953 och 1963. Han blir inte riktigt väl omhändertagen någonstans och har ingen möjlighet att göra sin röst hörd. Boken handlar om barnens utsatthet i det svenska klassamhället där barnavårdsmyndighetens kontroll var bristfällig och hygien och ekonomisk stabilitet ansågs viktigare än känslomässig omsorg. En aktuell bok som belyser vikten av den pågående opågående offentliga utredningen gällande vanvård av barn under femtio- och sextiotalet.