Skulle någon på livets promenad vilja ha sällskap med en preussisk general från 1800-talets början? Nej, troligen ingen eller ytterst få.
Men generalen, Carl von Clausewitz, är efterhängsen: kriget är politikens fortsättning med andra medel, säger han i den posthumt utgivna avhandlingen ”Om kriget”. Kriget, som en konfliktlösningsmetod i en globaliserad, militärt upprustad och därtill kärnvapenförsedd värld fylld av konflikter, kan det sluta annat än illa?
Under dessa uppdragande mörka moln strövar en liten människa omkring i sitt korta livs historia och söker kontakt med det hon minns av den, för att om möjligt förstå och i diktens form gestalta det hon kallar ”sitt liv”.
Clausewitz kunde knappast föreställa sig 1900-talets totala krig, men han hade en kusligt klar uppfattning om krigets innersta natur: eskalerande tvekamp på liv och död. Denna intuition finns också i dikterna som en bakgrundston, en ominös tanke om det otänkbara slutet, det till det yttersta upptrappade totala och sista världskriget.
Lars G Persson, f 1945, har gett ut ytterligare tre diktsamlingar:
Näktergalarna i Wijtschate (2009)
I pärlögats ljus (2011)
Vertroven (2013)