En kvinna bryter sitt samboavtal genom att självsvåldigt ändra den gemensamt ägda bostaden. Kritiserad för detta av sin son, försöker hon rädda ansiktet genom att bryta samboendet. Hon meddelar omgivningen att «vi» beslutat bli särbor. Hon meddelar att «något gått snett» för henne och «att ingen skugga skall falla» på hennes man. Av stöd från kvinnans barn och uttalanden om fortsatt vänskap från dessa och kvinnan, låter sig mannen luras till att inte utnyttja sitt juridiska övertag. När det går upp för kvinnan, att hon inte kommer att få sin «byrålådeman», börjar hon förtala och trakassera honom för att mobba ut honom ur umgängeskretsen. Skammen över hennes agerande är så stor, att hennes barn och syster väljer att försöka dölja det. De sviker mannen (men även kvinnan) med hänvisning till att «blod är tjockare än vatten». Lurad på pengar och vänskap väljer mannen att söka stöd i umgängeskretsen. I denna ingår en kyrkoherde och medlemmar i Lions Club, Rotary och Frimurarna och representanter för skolan. Samtliga sviker de ideal de utger sig för, respektive är ålagda, att företräda. Mannen får därmed tillfälle att pröva såväl kyrkans som ordenssällskapens trovärdighet och skolföreträdares yrkesheder. Resultatet är nedslående. Det visar sig att hyckleriet i Sverige är omfattande och civilkuraget en bristvara.
Boken belyser värdet av att visa civilkurage i tidigt skede och konsekvensen av att inte kunna ändra felbeslut. Att inte vara kritisk och uppriktig mot en vän är inte att var «snäll». Förhoppningsvis kan boken bidra till en bättre samhällsmoral och en insikt om vänskapskorruptionens fördärvliga inverkan. Även till bättre urval av skolledare och att dessa inser sin huvuduppgift - att se till att skolan är grogrund för medmänskliga värderingar. Boken ingår i ett fortsatt sökande efter gränsen, för hur långt man kan sjunka i vanära, innan man tar ansvar för sina handlingar respektive tar avstånd från ondska.