Vi lever i en tid där alla pratar om att skapa att hållbart samhälle. Men vad är hållbart? Mot vad skall samhället vara hållbart? Varför ser vi bara mänskliga aktiviteter som ett hot mot hållbarheten? Kan även naturliga fenomen hota livet på jorden? Och i så fall vad kan vi människor göra åt det?
Ekologisterna anser sig ha tolkningsföreträde när det gäller alla frågor om hållbarhet. De är dock ensidigt fokuserade vid människans egen miljöpåverkan. Deras förment hållbara samhälle kan bara genomföras genom att överge dagens fria marknadsliberala samhälle och ersätta det med ett elitistiskt hårt planstyrt samhälle med starka begränsningar. Försök med sådana samhällssystem har aldrig lyckats. De har alltid lett till en oförmåga att ens tillfredsställa de mest grundläggande mänskliga behoven, samtidigt som de orsakat betydligt större skador på miljön än de fria öppna samhällena.
De grönas samhälle skulle gå rakt i väggen vid första stora geologiska händelser av det slag som vi faktiskt upplevt flera gånger bara de senaste århundradena. De gröna politikernas Sverige skulle inte ens klara den klimatförändring som de själva tror skall inträffa. Dagens Sverige är långt mer hållbart än de grönas utopi, men ändå långt ifrån tillräckligt hållbart för att vi skall vara nöjda.
Det fria marknadsliberala samhället är emellertid det enda alternativ som kan generera tillräckliga resurser för att åstadkomma en hållbar framtid för livet på jorden. I arbetet med en hållbarare värld är inte vi människor problemet, utan vi är det enda som kan kreera förutsättningar för livets oavbrutna fortsatta evolution.
Kan Antropocen bli den första hållbara epoken för livet på jorden?