Under sina trettio år som författare var Sven Delblanc intensivt och mångsidigt verksam. Romanerna kom tätt och kunde se mycket olika ut på ytan - spännvidden är stor mellan t ex den allgoriska Speranza och den drastiskt folkliga Hedebysviten, som blev en älskad TV-serie. Han skrev också skådespel och lärda essäer och bidrog gärna med uddiga inlägg i samhällsdebatten.

I sin energiska närläsning av hans verk väjer inte Lars Ahlbom för Delblancs många motsägelser. I stället lyfter han fram dem, hittar deras underjordiska beröringspunkter - och klarlägger hur medvetet Delblanc själv brottas med dem under hela sitt författarskap, och hur ofta resultatet blir lysande romankonst.

Ahlbom visar hur Delblanc redan i debutromanen Eremitkräftan (1962) slår an ett tema som han sedan aldrig släpper: konflikten mellan individens frihetsbehov och samhällets krav på inordning, ibland underkastelse. Den konflikten är enligt Delblanc olöslig varför människans liv i grunden är tragiskt. Bara glimtvis, av obegriplig nåd, kan vi slippa ut ur fångenskapen: i en extatisk upplevelse av jaglöshet, då vi tycker oss smälta samman med hela universum.

Pressklipp

"Sven Delblanc växer under läsningen av Lars Ahlboms bok. Han växer till en litteratur av världsformat och saknaden blir alldeles påtaglig när de sista böckernas oförställda och svarta grymhet rekapituleras. .../ Lars Ahlboms bok om Sven Delblanc fyller alla krav på bredd, lärdom och kritisk noggranhet. Som orientering och historisk fördjupning har den en given plats för den som griper sig an ett av Sveriges största författarskap."

Jan-Olov Nyström i Norra Skåne, 96 -12-28