Inom EU höjs nu röster för att skatterna skall harmoniseras, det vill säga att skattesatserna skall bli desamma i samtliga medlemsländer. Kraven bottnar i en rädsla för att hårt beskattade verksamheter och objekt skall flytta till lågskattemiljöer, vilket gör det svårare att upprätthålla en högskattelinje och en stor offentlig sektor. I stället för att sinsemellan tävla om att erbjuda den mest attraktiva miljön för produktiv verksamhet skall EU-länderna ha en gemensam linje. Trycket på förändringar skall minskas.

Harmoniseringsanhängarna hävdar ofta att alternativet till gemensamma skattesatser är en kapplöpning mot botten och stora svårigheter att finansiera offentliga tjänster.

I Skattjakten påpekar Kurt Wickman att dessa farhågor är överdrivna. Med stöd i Knut Wicksells tankar om rättvis beskattning visar Wickman att medborgarna inte nödvändigtvis vill ha lägsta möjliga skatter, utan skatter som står i paritet med de tjänster som det offentliga erbjuder. Det är bara när staten överbeskattar människor som dessa röstar med fötterna.

Wickman vänder sig också mot den samhällssyn som harmoniseringsförespråkarna ger uttryck för: att man betraktar verkligheten ur statens snarare än ur den enskilde individens perspektiv.

Ett EU där olika kombinationer av skatter och offentlig verksamhet provas mot varandra blir ett lärande, dynamiskt system. Ett EU med enhetliga skattesatser ger politiken större makt över samhällslivet och blir dessutom mer statiskt och mindre benäget att förändras.

Kurt Wickman är ekonom och fil dr. För närvarande är han knuten till universitetet i Bangkok och högskolan i Gävle.

Läs hela boken online (PDF-format)