Ett av huvudargumenten för högskattestaten är att vi får mycket tillbaka för pengarna. Men så är det inte. Internationella jämförelser visar att flera länder med avsevärt lägre skattetryck har bättre socialt skyddsnät och mer generösa pensioner än Sverige.

När skattesatsen i ett samhälle stiger över 25 procent av BNP, blir skattepolitiken lätt instabil och förtryckande och utvecklas till något som ingen vill stå för. Skattetrycket vilar tungt också på låginkomsttagarna, och förskjuts mot osynliga eller indirekta skatter (moms och punktskatter). Fördelningspolitiken kommer i konflikt med skattepolitiken.

Det svenska skattesystemet tar ut världens högsta skatter av medborgarna, men systemet undermineras nu av skatteundvikande beteende, av fördelningspolitisk ineffektivitet och av ett demokratiskt underskott, liksom av ekonomins internationalisering och av den tekniska utvecklingen. Med fri rörlighet för kapital och arbetskraft konkurreras högskattestaten ut av skattepolitiken i andra länder.

Skattesystemets ineffektivitet slår omkull det ideologiska försvar som har byggts upp omkring det. Slutsatsen är att vi måste gå mot en fundamentalt ny skattepolitik.

Med hjälp av bl a Knut Wicksells enighetskriterium försöker Kurt Wickman visa vägen till sunda skatteprinciper i en marknadsekonomi.

Kurt Wickman är ekonom och fil dr. Han är för närvarande knuten bl a till universitetet i Bangkok.

• Se en intervju med Kurt Wickman