För oss som var chefer inom telebranschen var 1970- och 1980-talen en inspirerande men också en förvirrande tid. De gamla reglerna hade upphört att gälla, och det var vi som formulerade de nya. I den viktigaste frågan av alla, nämligen den som gällde monopolens fortbestånd, var Tony Hagström (då chef för Televerket i Sverige) och jag helt överens. Enligt mina anteckningar sade Tony så här: "Det finns inget som är så omöjligt som att ha ett monopol. Det blir bara missnöje från alla håll och kanter."

Som nybliven diplomingenjör får Kurt Nordman anställning på Helsingfors telefonförening 1963. Det är startskottet för en lång karriär i bolaget, med undantag för en kort sejour utomlands. 40 år senare går Nordman i pension från uppdraget som VD och arbetande styrelseordförande.

Här tecknar han med sitt perspektiv från insidan den enorma förvandling bolaget genomgått från bepansrat monopol till att utgöra en dynamisk del av landets näringsliv.

Det här är företagshistoria, men lättsamt och anekdotiskt berättat. Här flätas telefonföreningens historia samman med telekommunikationernas utveckling i Finland, men också med den finländska samhällsutvecklingen.