Numera finns målet om fullständig jämställdhet inom stat, kommun, landsting, forskning, politik, och kanske snart även inom det privata näringslivet om somliga får som de vill.

Kritikerna menar att förslaget om kvotering av kvinnliga ledamöter till börsbolagens styrelser inte bara är ett allvarligt hot mot och socialiserande av den privata äganderätten utan att det också är ett slag i luften genom att det främst berör en mindre krets av övre medelklass i Stockholms innerstad och i vissa välbärgade kranskommuner som Lidingö och Danderyd.

Varför satsar man inte på att höja arbetarklassens lägstalöner istället om man verkligen vill göra något för kvinnor i Sverige? Och varför denna fixering vid Sverige och svenska kvinnor? Varför engagerar man sig inte också för hur kvinnor i Afrika och Asien, eller för den delen Sydeuropa, har det?

Medverkande: Bahareh Andersson, Ebba Busch, Anita du Rietz, Thomas Gür, Alice Teodorescu, Roland Poirier Martinsson, Susanna Popova, Nyamko Sabuni, Steven Sampson.