Signal är ett existentiellt narrativ,
en varierad monotoni, en
glödande dronekomposition av
alltmer avlägsna toner och
ljusblink. Ett alfabetiskt ordnat
försök att inkludera allt det som
successivt försvinner i den stora
pågående kollapsen. All förlust,
all ilska, all meningslöshet, all
skönhet. All natur, all rädsla, all
skit, all stillhet, all tid.
Ett teckenspråk uppfunnet efter
att kontakten brutits, splittrat i
indikationer och antydningar.
Den konceptuella diktningen
förbrukas och upphävs.
Signal är Kristofer Flensmarcks
åttonde diktsamling och första
Antibok.