Jag vill berätta om mitt Malmö Stadsteater, det fina huset vid Fersens väg.
Om när vi allihop var samlade under samma tak;
sjungande, dansande skådespelare, skådespelande
korister, sjungande dansare, musiker och scenarbetare.
Innan allting delades upp och specialiserades.
Om Naima Wifstrand och slöjföringen och pionjärerna
som inte ens fick sitta på en stol i logen.
Om hur Sture Lagerwall intog kantinen och Gudrun
Brost hoppade in och gömde sig i Mutter Courages
vagn för att hon kom av sig.
Om hur man inte tar suffl ering och hur man nedtecknar
koreografi .
Om mordhot och premiärblommor. Detta unika hus
som har skapat artister som Marianne Mörck och Arne
Strömgren. Fram till delningen 1994.
Mitt Malmö Stadsteater, vilket betyder från mitt perspektiv.