Att ta tanke, den här bokens titel, handlar både om att ta sig rätten att tänka och om insikters konkreta materialisering i mer teoretisk mening i synnerhet utifrån funderingar kring hur man som litteraturvetare kan historisera ett litterärt material. Kanske var 1700-talets sentimentala romangenre politisk just för att den behandlar känslor, och inte tvärtom? Vilka blir de litterära konsekvenserna av vad ett samhälle väljer att minnas och vad det vill glömma bort? Kan allegorisk framställning gestalta den traditionella historieskrivningens Andra? Genom att betrakta litterära verk dels som svar på estetiska och politiska spörsmål, och dels som sociala praktiker snarare än som statiska objekt, blir det uppenbart i Kristina Fjelkestams läsningar av Rousseaus "Julie", Staëls "Delphine", Balzacs "Adieu", Woolfs "The Voyage Out" och Barnes "Nightwood" att konst kan utgöra en högst aktiv samtalspartner. Samtidigt är det viktigt att inte identifiera sig med det förflutna, utan istället ta hänsyn till skillnaden mellan nu och då. Därmed kan våra frågor till det förflutna inte bli annat än anakronistiska, men just därför blir också frågeställningarna intressanta, rentav viktiga, för vår egen samtid.