Krister Gustavssons nya diktsamling tar avstamp i den högst påtagliga verkligheten av kvävning i sjukdomen astma. Utifrån barnets medvetande om ett reellt dödshot målas sedan porträttet av ett medvetande i rörelse från barndom till vuxenhet. Landskapet är samlingens grund och kontrapunkt, kanske står det för själva materians andning?