Krister Gidlunds nya roman är den tragikomiska historien om en man som söker ett fäste i tidens grumliga ström.

Om man sprayade ner Botticellis målningar. Eller ristade hjärtan i marmorn på Michelangelos David. Vad gjorde väl det? Ingenting alls. Inte ens om hans fristad Florens jämnades med marken, skulle det rubba hans cirklar. Ty i hans inre värld lever den klassiska staden definitiv och oförstörbar, skyddad från tidens lynniga vindar. Den oroshärd som kallas verkligheten söker han kontrollera på olika sätt. När han räknar baklänges på ömsevis ungerska, albanska och swahili läcker inte den ostadiga världen in. Det bli tätt som en plomberad gastub.