Det var vi. Det var bara vi. Det var bara vi som skulle gå på lunch. Vi inom den hårda kärnan. Vi hade för länge sedan bestämt oss. Vi visste vad vi visste. Vi visste vilka vi var.

Några av oss följde inte med på konferensen. Vi stannade kvar på kontoret för att få något gjort. Istället för att få något gjort blev vi tvungna att rädda jorden från dess undergång. De hade guldhuvuden och silverklädsel. De hade klor. De kom från en annan planet. De bad oss. De bad oss att vara deras lyckliga, lydiga hundar. De bad oss att skälla vid fara. Vi gjorde som de sa. Det hängde på oss.

Lunchgästerna är en berättelse om de svårigheter en ömtålig flock handläggare på en centralt belägen myndighet i Stockholm möter under vad de tror är en vanlig vecka vintern 2011.