En ungturkisk regering med diktatorisk makt förövade 1915-1917, mitt under brinnande världskrig, ett folkmord på en miljon armenier i det döende osmanska riket. Folkmordet tog dock inte slut 1917, utan blev en del av en blodig internationell kamp om makt och nationella gränser i Mindre Asien och Sydkaukasien. Kampen slutade med att Turkiet 1923 utropades till en ny stat, medan Armenien blev en sovjetrepublik.
Men folkmordet har pågått i ytterligare snart hundra år, om än med andra medel än 1915: som en förbittrad armenisk kamp för erkännande, som ett lika förbittrat turkiskt förnekande och som ett internationellt ointresse för folkmordet som först i vår tid ändrats till engagemang.
Klas-Göran Karlssons perspektivrika framställning slutar med en analys av den svenska riksdagens erkännande 2010 av folkmordet på armenierna.

"Karlssons bok är lysande: välskriven, tät, grundlig. Men framför allt är den skakande redan i sin titel." -Per T Ohlsson, Sydsvenskan

"Syftet att begripliggöra katastrofen, dess efterspel och relevans idag infrias med råge." -Stefan Foconi, Kristianstadsbladet