11 september 1973 slog militären till i Chile och det blev ett blodbad. Min chef blev skjuten med ett nackskott. Jag och andra biståndsarbetare som hade arbetat för Salvador Allende och hans regering uppmanades via radio och flygblad att anmäla oss på närmaste polisstation. Eller hos militären.
Det var ingen bra idé insåg vi och tryckte ett par dygn och lyckades sedan på märkliga vägar ta oss upp 90 mil till Harald Edelstam och Svenska ambassaden i Santiago.
Vår kamrat Svante Grände tog sig över gränsen till Argentina. Vi sågs året efter i Göteborg men han återvände för att bli skjuten i strid.
Fyrtio år senare återvänder jag till staden Osorno för att rota runt i det som en gång var. Besvikelser och nederlag.
Och idag är det märkvärdigt tyst.