Kjell Westös nya, episka roman spänner från det solblekta 1960-talet till vår mörka tid. En Helsingforspojke växer upp i skuggan av den välbärgade och mäktiga familjen Rabell, som har en ståtlig gård i närheten av hans föräldrars enkla sommarstuga. Pojken blir vän med den okuvliga Alex och får vistas tätt intill familjen, som visar sig vara drabbad av olycka under den blanka ytan.

I romanens hett pulserande hjärta finns kärleken mellan Alex lillasyster Stella Rabell och berättaren. Deras band är starkt men skoningslöst, den erotiska attraktionen förvandlas till en hunger omöjlig att stilla, och genom decennierna kretsar de två ständigt kring varandra utan att kunna vare sig välja eller välja bort sin kärlek.

Den svavelgula himlen är en berättelse om generationer, familjeband, kärlek och vänskap över tid, men också en skildring av hur vi stämplas av klass, av den miljö vi fötts till. Världen tränger sig in i oss, den himmel som en gång var oskyldigt blå har fått en märklig, gulaktig nyans vi måste försöka uthärda det utan att hårdna.

Här finns författarskapets alla signum och i romanen hörs ekon från Kjell Westös tidigare verk. Men i Den svavelgula himlen är laddningen större och svärtan djupare än förr. Det här är Kjell Westö, mer och starkare än någonsin.