1968 är ett årtal som fortfarande väcker starka känslor, positiva och negativa. Vi är många som minns. Men vad är myt och vad är verklighet. Vilken bild av historien skall vi förmedla till dagens ungdomar som ännu inte vara födda när det begav sig med kårhusockupationer och massdemonstrationer. Vad stod egentligen 60-talsradikaliseringen för? Var det en tid av frihet och mångfald, när allt var möjligt och tusen blommor fick blomma. Eller var det dogmatikens decennium när alla gick i näbbstövlar och bara en tanke i taget var tillåten? Eller både och?
I boken 1968. När allting var i rörelse ger Kjell Östberg en översikt över den mytomspunna perioden från det tidiga 60-talets ulandsengagemang och rörelser i konsten till 1970-talets vilda strejker och kärnkraftsmotståndare. I centrum står den brokiga samling av rörelser som bar upp radikaliseringen: FNL-rörelsen, värnpliktsvägrare, provies, maoister, Grupp 8, miljögrupper osv. Dessa bildade tillsammans en mäktig social rörelse som bidrog till att i grunden förändra det svenska samhället. Kanske var 1968 den enda revolution Sverige haft.