Alltsedan 1970-talet har Kjell Albin Abrahamson rapporterat från och om det kommunistiska Östeuropa och det postkommunistiska Central- och Östeuropa. Nu vänder den folkkäre utrikeskorrespondenten för första gången på perspektivet och granskar Vänsterpartiets och kommunismens roll i Sverige.

Jag förfasas över hur lättvindigt vänstern tar på kommunismens brott. Den överslätande inställningen till den bolsjevikiska terrorn är obegriplig, liksom att det fortfarande finns de som kallar sig kommunister.

I vårt land finns ett stort intresse för nazism men inte för kommunism. Att värna om nazismens offer men inte om kommunismens är halvtidshumanism. Ett barn som dog av hunger och kyla i Gulag är inte mindre värt än barnet som eldades upp i Auschwitz ugnar. Förhörsmetoderna och tortyrinstrumenten i nazistiska fängelser skiljer sig inte från de kommunistiska.

Kjell Albin Abrahamson, ett saltkorn i den svenska sirapslimpan är känd för sin vägran att simma med strömmen. Hans röst väger tungt i debatten. Av Sveriges viktigaste opinionsbildare rankades han 2012 på plats 66. För kommunister vore 666 ett lämpligare tal.