I Kim Stanley Robinsons cli-fi-roman från 2020, Framtidsministeriet, prövar han möjligheten till en positiv utgång på världens klimatproblematik. Det är en påläst och verklig skildring av de ofta mörka moraliska frågor vi behöver leva oss in i för att kunna vända utvecklingen.      

Historien tar sin början vid en klimatkonferens i Bogota 2025, där 189 länder tillsammans formar en ny institution Framtidsministeriet, som ska företräda kommande generationers medborgare. Redan några månader senare ställs organisationen på prov efter en extrem värmebölja nära Indiens gräns mot Nepal. Katastrofen resulterar i miljontals döda och får politiska och ekonomiska följder världen över.      

Men sakta men säkert sätts ett slags samhällsomvälvande maskineri i rullning. Läsaren får följa ett långsamt men ihärdigt förändringsarbete, som leder oss bort från användningen av fossila bränslen och överkonsumtion, och så småningom mot en större social och global rättvisa. Det är en process där våldet och ekoterroristernas agerande trots att det sker i berättelsens fond, har en avgörande betydelse för att tända gnistan.   

Robinsons roman är idag redan en klassiker och måste-läsning för den känslomässiga förberedelse vi behöver för att gå vidare och inte minst för hoppet om vår gemensamma framtid. 

"Robinsons bok behandlar ekoterrorism, storskalig manipulering av jordens klimat (geoengineering), asymmetrisk krigföring, ekologiskt jordbruk och penningpolitik. Den handlar om våld, makt, pengar. Det är oerhört befriande. (...) Men den bär en enorm rikedom av kunskap om ekonomi, politik, teknik och mänsklig psykologi. Den är krass och ofta rolig. Den är realistisk och därmed nattsvart. Den är hoppfull och visionär. (...) det är den viktigaste bok jag läst i år." Aftonbladet, Karin Pettersson

"Rekommenderas!" Science fiction bokhandeln

"Om litteraturen har något berättigande i en allt varmare värld är det Robinson som visar vägen: den socialistiska klimatromanen är äntligen här." Aftonbladet, Andreas Malm

"Greppet att likställa naturkatastroferna med mänskliga våldsdåd och terrorattacker är effektfullt. Men mitt i misären finns det också en hoppfullhet i det arbete som krävs, och i romanen görs, för att rädda det som finns kvar av jorden och mänskligheten. Robinsons roman är relevant medryckande, och trots sitt omfång förvånansvärt tillgänglig." BTJ, Martin Dahlén

"en hoppingivande idéroman om modet att vara optimistisk. (...)  Boken, som sträcker sig över flera decennier, kryllar av dylika mänskliga berättelser som tillsammans bildar ett kollektivt lapptäcke om ett liv i positiv förändring. 'Samhället finns inte', sa Margaret Thatcher. 'Framtidsministeriet' visar att Järnladyn hade fått saker om bakfoten." Göteborgs-Posten, Oscar Westerholm

"När en roman är sexhundra sidor lång frågar man sig gärna om längden är motiverad. Här är svaret faktiskt ja. (...) Kanske är det också kittlingen i att ändå välja hopp som trots allt gör  Framtidsministeriet  till nödvändig läsning." SvD, Per Klingberg

"en modern klassiker inom klimatfiktionen (...). Det rör sig alltså om en bildande roman, med ett kalejdoskop av olika perspektiv på jordens framtid. Ändå är den inte svårläst, särskilt inte i Nika Abiris lättdruckna översättning - en bragd med tanke på romanens längd och myllret av fackuttryck." Aftonbladet, Jerry Määttä