Alexander sitter på trappen när Eva kommer hem. Det har gått flera månader sedan hon sist hörde från sin son. Nu är han plötsligt där och de båda känner en oväntad glädje.

Alexander har alltid haft en inpräntad rastlöshet och det enda sättet för honom att känna sig lugn har varit substanser. Nu har han släppt narkotikan efter en tid på behandlingshem och han håller sig till alkohol och kringdrivande. Han har kontroll. Tror han i alla fall.

Eva har i sitt försök att kontrollera stressen över sonens beteende, strävat efter att vara perfekt. Hon jobbar plikttroget, uppträder korrekt, tränar och tar hand om sitt yttre. Hennes lugn kommer från att städa, städa, städa så att det blir fint igen.

Nu har de kommit i kontakt igen, men alldeles för länge har mor och son slagit spikar i kistan för den inbördes relationen. Går den att rädda eller är det för sent?

“Kristallfasader” är en emotionell berättelse om känslan av att vara både ifrågasatt och misslyckad, men också om att djupt inom sig bevara kärlek och hoppets låga.