Det finns tre idéer som ständigt återkommer genom pedagogikens historia och som har turats om att äga företräde: att vi måste forma de unga efter de normer och konventioner som råder i samhället; att vi måste ge dem kunskaper som ser till att deras tänkande stämmer med vad som är verkligt och sant; och att vi måste stimulera utvecklingen av varje särskild elevs potential. Dessa idéer har idag förenats i vår dominerade syn på utbildning. Problemet är, menar Kieran Egan, att dessa i och för sig goda idéer är svåra att förena i en fungerande utbildningspraktik. Oftast är det en aspekt som dominerar och när dess begränsningar blir alltför uppenbara sker det en kantring till förmån för någon av de andra.
Egan vill i stället lansera en utbildningssyn som baserar sig på ett antal förståelseformer som bestämmer inlärningens vad och hur hos det uppväxande barnet. Han skiljer mellan en mytisk, en romantisk, en filosofisk och en ironisk förståelseform och diskuterar ingående var och en av dem. Det är hans ambition att visa hur pedagogen genom en användning av adekvata kognitiva verktyg bättre kan svara på elevers behov och intressen.

Kieran Egan är professor i pedagogik vid Simon Fraser University i Canada.